Sista oktoberveckan har inletts..

Den här månaden har gått rasande fort. Bara några dagar kvar, sen är det november. Igår såg vi första snön, stora barnet och jag, och till helgen är det dags att återgå till vintertid. Jag skulle kunna tänka mig att trycka på paus nu, eller åtminstone på "slow motion". Men det är bara att småspringa för att hinna med i svängarna.

Samtidigt är det skönt att tiden går, allt beror på vilket perspektiv man har. Hade ett väldigt krävande slut på förra veckan. Kan inte skriva varför utan att lämna ut mer än jag vill om mina nära och kära men det har tagit otroligt mycket energi för både mig och andra i min närhet. Och med det som grund är det skönt att tiden trillar på och ger lite distans till det som varit besvärligt.

Mer tråkigheter, ringde till Cancerfonden idag för att skänka pengar till minne av en nära anhörig till några av mina kusiner. Slutet var en befrielse efter en lång tids svår sjukdom men det är alltid sorgligt att förlora en anhörig, en vän eller en partner. Mina tankar går till familjen.. Extra jobbigt känns det eftersom min mormor också drabbats av cancer. Pratade med henne i förmiddags och hon lät ovanligt pigg. Vi vet att hennes dagar är räknade, men har inte en aning om hur många fler hon får. Jag är tacksam för varje gång jag får prata med henne i telefonen och varje gång jag får träffa henne! Det är svårt att tänka sig livet utan henne..