9000+ steg

Idag har jag gått drygt 9000 steg, igår minst lika mkt. Lite ont i foten men ändå skönt i resten av kroppen. Det känns som om jag kommit igång med motionen igen, har varit ute på raska promenader ungefär varannan dag sedan jag bloggade sist. Mitt mål är att komma över åtminstone 6000 steg varje dag och helst närma mig 10000. Stor skillnad mot förr då jag maxade på 2000 steg en vanlig dag, trots att jag följde stora barnet till skolan till fots. Snudd på helt orörlig alltså.

Vikten verkar följa med i den ökade motionsintensiteten, ska bli spännande att se vad vågen säger imorgon. Har redan belönat mig för väl utfört arbete, fyra nya tröjor på mindre än en vecka. Men det var välbehövligt. Efter dryga 15 tappade kilon så hänger de flesta av mina gamla tröjor/toppar som stora tält på mig. Ingen vacker syn minsann. Nya underkläder fick det bli också, så nu är det slut på fladder runt baken. De gamla kunde jag knappt med att visa mig i här hemma längre.

Promenad

De senaste veckorna har jag inte motionerat som jag borde. Fick ont i ena höften för precis två veckor sedan och fick rejält ont efter det. Fortfarande i måndags gjorde det ont att cykla och jag har inte vågat ta i för mycket. Men NU har jag äntligen varit ute på en rask promenad igen, så himla skönt. 45 minuter i blåst och duggregn, underbart frisk luft och gott sällskap.

Nu gäller det bara att fortsätta med det. Viktminskningen har avtagit något och det är en trend jag vill bryta bums. Fortfarande går det neråt men bara med något halvkilo i veckan, vilket är i minsta laget med tanke på hur mycket jag har att bära på. Men med lite motion ska jag nog kunna vända det också!

Jag kan!

Hemma :)

Nu har vi varit hemma några dagar och det är ljuvligt. Skönt att sova i sin egen säng, äta sin egen mat och bara behöva ta hänsyn till egna familjen. Det vardagliga är behagligt och ganska kravfritt.

Har varit ute och lekt hela eftermiddagen nästan. Barnen älskar att vara ute och tycker att det är mysigt när man får ta på sig tjockare kläder och skor. Stor myskänsla när det blir mörkare och kyligare.

Snart hemma igen..

Jag trivs allra bäst hemma. Även om det är nog så trevligt att hälsa på hos vänner och släktingar finns det inget som går upp mot mitt eget hem. Så trots att vi bara varit borta några dagar, att jag har hela familjen med mig och vi är på besök hos mina föräldrar som fortfarande bor kvar i mitt barndomshem så läääängtar jag hem! Till och med sängen jag sover i är min gamla säng, kudden är min gamla kudde som jag hade innan jag fick den sista kudden innan jag flyttade hemifrån. Rummet har jag bott i under många år och allt är gammalt och vant. Men jag LÄNGTAR hem. Och imorgon!! Då är det dags, då ska vi bege oss hemåt igen! Och jag gläder mig verkligen åt det, även om det egentligen inte är något större fel på att vara här heller..

Om det inte framgått vill jag bara förtydliga: jag saknar mitt hem! :)

Mormor

Har tillbringat en stor del av dagen med mormor, min älskade mormor som jag tyvärr snart inte har kvar. Hon är numera bara en skugga av sitt forna jag, och sjukdomen börjar även sätta sina spår i hennes sätt. När hon upplever att hon har ont så händer det att hon säger: ja det ska väl nån gång börja, och syftar då på att sjukdomen till sist kommer att ta överhand och dessutom hennes liv. Då vill jag protestera, säga att hon inte ska prata så där. Och samtidigt känns det skönt att hon kan ta orden i sin mun.

Jag har svårt att ta till mig att det är som det är, och gråten bränner innanför ögonlocken när jag pratar med henne i telefonen. Och ändå är det nu nästan sex månader sedan vi fick sjukdomsbeskedet. Jag undrar hur det känns för henne.

Troligen kommer jag även att tillbringa delar av morgondagen tillsammans med mormor. Helst skulle jag vilja bo nära så att vi kunde träffas flera gånger i veckan men det gör jag ju inte. Jag önskar så att hon får leva så fullt och rikt så länge det bara går, utan mer smärtor.

Min älskade mormor, mitt föredöme och snudd på min extramamma. Utan dig försvinner en stor del av mig. Jag är så tacksam för varje dag jag får med dig!

November

November är här, 6 veckor kvar till Lucia förkunnade pappan idag. Mamman satte sig nästan i halsen, det kan väl inte stämma. Men nog hade pappan rätt. Mindre än två månader till julafton, det är ju otroligt. Mamman gläder sig redan men oroar sig lite för hur hon ska hinna få färdigt adventskalendern som tomten ska komma med natten till den första december. Nog för att det finns några smågrejer i skåpen som är tänkta att bli kalendergåvor men det ska totalt bli 48 + 6 st, alltså 54 st paket/gemensamma aktiviteter. Nu är det dags att samla på sig småsaker i lager och parti. I mammans tycke är det både skoj och jobbigt. Men barnens förtjusning är värt allt slit.

I helgen var familjen i grannlandet på besök hos goda vänner. För minsta barnet var färjeturen största behållningen. Har berättat för alla på dagis om färjan och att familjen sov på den under resan. Fantastiskt häftigt när man är liten. Stora barnet är mest facinerad av att det lärt sig räkna på ett nytt språk, vilken grej! Trevligt att inleda höstlovet med en minisemester.

Mamman och stora barnet passade på att ha en mysdag tillsammans. Pappan lämnade minstingen på dagis innan han åkte till jobbet. Mamman och stora barnet åt lunch på restaurang innan de hämtade minstingen. De fick sällskap av en av mammans vänner och hade en trevlig stund tillsammans. Mer sånt vore toppen!

I slutet av veckan är det mormor o morfar som ska få besök. Det gläder sig alla åt. Kanske hinner barnen berätta vad de önskar sig av tomten. Julklapparna är, i gott sällskap av helgens färjeresa, det största samtalsämnet i familjen just nu. Särskilt som första leksakskatalogen med julerbjudanden har kommit med posten. På bara några dagar har den blivit läst ett 30-tal gånger. Alla ser fram mot julen.

Sista oktoberveckan har inletts..

Den här månaden har gått rasande fort. Bara några dagar kvar, sen är det november. Igår såg vi första snön, stora barnet och jag, och till helgen är det dags att återgå till vintertid. Jag skulle kunna tänka mig att trycka på paus nu, eller åtminstone på "slow motion". Men det är bara att småspringa för att hinna med i svängarna.

Samtidigt är det skönt att tiden går, allt beror på vilket perspektiv man har. Hade ett väldigt krävande slut på förra veckan. Kan inte skriva varför utan att lämna ut mer än jag vill om mina nära och kära men det har tagit otroligt mycket energi för både mig och andra i min närhet. Och med det som grund är det skönt att tiden trillar på och ger lite distans till det som varit besvärligt.

Mer tråkigheter, ringde till Cancerfonden idag för att skänka pengar till minne av en nära anhörig till några av mina kusiner. Slutet var en befrielse efter en lång tids svår sjukdom men det är alltid sorgligt att förlora en anhörig, en vän eller en partner. Mina tankar går till familjen.. Extra jobbigt känns det eftersom min mormor också drabbats av cancer. Pratade med henne i förmiddags och hon lät ovanligt pigg. Vi vet att hennes dagar är räknade, men har inte en aning om hur många fler hon får. Jag är tacksam för varje gång jag får prata med henne i telefonen och varje gång jag får träffa henne! Det är svårt att tänka sig livet utan henne..

Stillsam förmiddag

Har sovit dåligt några nätter. Kände mig därför i stort behov av en förmiddag helt utan aktiviteter. Barnen är på sina respektive dagaktiviteter och mamma vilar i soffan. Känns så ljuvligt!

Natten mellan tisdag och onsdag blev aldeles tokig. Mamman somnade på soffan. Så småningom vaknade mamman. Då var klockan 03.22!!! Mamman muttrade lite över att pappan varit så oansvarig och inte väckt henne. Började leta efter pappan och konstaterade att alla lampor var tända och teven fortfarande var på med ganska hög volym. Pappan stod inte att finna varken i sin säng, i köket eller på toan. Till sist hittade mamman honom. Han hade somnat i stora barnets säng efter att stora barnet varit uppe på toa vid 23-tiden. Stora barnet hade haft svårt att komma till ro efteråt och pappan som var trött somnade troligen före barnet. Mamman väckte pappan som släpade sig ur stora barnets säng och in i sängkammaren. När de till slut somnat tyckte minsta barnet att det var morgon och trippade glatt in till mamma för att se om hon var vaken. Mamman önskade att hon inte var det men vem kan motstå ett nyvaket litet barn som bara vill gosa. Inte mamman i alla fall.

Jag hade två krävande möten under onsdagen så för att hålla mig vaken tog jag cykeln till det andra nere i city. Bra beslut, för cykelturen gav nya krafter. Efter det sista mötet dracks det kaffe på ett av stans café tillsammans med en vän. Trevligt att få koppla av och småprata en stund. Cykelturen hem kändes lika skön som den ner till city. Är stolt över att bilen fick stå kvar hemma! Ytterligare en bra prestation av en soffpotatis i förändring...

Höststädning

I den kyliga höstsolen har uteplatsen fått höstskrud. Det har skrubbats, tvättats, sopats och krattats. Sommarleksakerna är undanplockade och utemöblerna färdiga för att bäras in i förrådet. Det kändes så fridfullt att slå sig ner på en av de kvarvarande stolarna och njuta av höstsolen som värmde förvånansvärt mycket trots att det bara är 6 grader ute. En kopp kaffe och en skorpa var aldeles perfekt när arbetet var klart.

Det blir kyligare..

Vintern är i antågande, dagarna blir kyligare och kortare. Men fortfarande lyser solen på oss, och jag njuter! Igår kväll satt jag hemma och pratade hela kvällen med en vän. Med tända ljus, en kopp te och lite vin satt vi uppkrupna i var sin soffa och pratade om livet, om studietiden, barnen och männen i våra liv. Även om vi varit ifrån varandra i några år känns det vant och lättsamt att umgås.

Dagens största projekt var en cykeltur till stans köpcentrum, en längre sträcka än jag cyklat på flera år faktiskt. Om inte en av mina goda vänner ringt och frågat om jag skulle följa med och handla lite hade jag troligen inte kommit iväg på någon längre tur idag. Men nu efteråt känns det jätteskönt. Hade ett visst (läs ganska stort) motstånd innan jag gav mig iväg. Det gällde inte turen dit, för den kändes inte som ett problem. Men vägen hem är "lång" och består mest av sega uppförsbackar. Lät vännen tro att jag skulle möta henne med bilen (i fall jag skulle banga ur) och förberedde maken på att han kanske fick hämta mig om jag kroknade på vägen hem. Men jag kom både dit och hem! *stolt* Det verkar kanske märkligt att vara stolt över att cykla 7-8 km, men för mig är det något av en prestation. Jag har varit så orörlig i aldeles för många år och har faktiskt inte trott mig själv om att klara det. Men det gör jag, så det så!

När jag väl kom hem igen hade jag ångan uppe och tryckte raskt ner flera hundra lökar i rabatterna. Ser fram mot våren när vi får njuta av snödroppar, krokusar, narcisser, tulpaner och anemoner i allsköns färger! Stora barnet hjälpte till men var mest intresserad av att samla på de vackra bilderna som satt på lök-påsarna.

Efter att lökarna var planterade grillade vi fläskkotletter, troligen sista gången för säsongen. Grillat är så gott, förstår inte varför vi grillat så lite den gångna sommaren. När jag tänker efter så ska kanske grillen få stå kvar ute fram till den första snön kommer, vi hinner nog grilla ett par gånger till!