Sista oktoberveckan har inletts..

Den här månaden har gått rasande fort. Bara några dagar kvar, sen är det november. Igår såg vi första snön, stora barnet och jag, och till helgen är det dags att återgå till vintertid. Jag skulle kunna tänka mig att trycka på paus nu, eller åtminstone på "slow motion". Men det är bara att småspringa för att hinna med i svängarna.

Samtidigt är det skönt att tiden går, allt beror på vilket perspektiv man har. Hade ett väldigt krävande slut på förra veckan. Kan inte skriva varför utan att lämna ut mer än jag vill om mina nära och kära men det har tagit otroligt mycket energi för både mig och andra i min närhet. Och med det som grund är det skönt att tiden trillar på och ger lite distans till det som varit besvärligt.

Mer tråkigheter, ringde till Cancerfonden idag för att skänka pengar till minne av en nära anhörig till några av mina kusiner. Slutet var en befrielse efter en lång tids svår sjukdom men det är alltid sorgligt att förlora en anhörig, en vän eller en partner. Mina tankar går till familjen.. Extra jobbigt känns det eftersom min mormor också drabbats av cancer. Pratade med henne i förmiddags och hon lät ovanligt pigg. Vi vet att hennes dagar är räknade, men har inte en aning om hur många fler hon får. Jag är tacksam för varje gång jag får prata med henne i telefonen och varje gång jag får träffa henne! Det är svårt att tänka sig livet utan henne..

Stillsam förmiddag

Har sovit dåligt några nätter. Kände mig därför i stort behov av en förmiddag helt utan aktiviteter. Barnen är på sina respektive dagaktiviteter och mamma vilar i soffan. Känns så ljuvligt!

Natten mellan tisdag och onsdag blev aldeles tokig. Mamman somnade på soffan. Så småningom vaknade mamman. Då var klockan 03.22!!! Mamman muttrade lite över att pappan varit så oansvarig och inte väckt henne. Började leta efter pappan och konstaterade att alla lampor var tända och teven fortfarande var på med ganska hög volym. Pappan stod inte att finna varken i sin säng, i köket eller på toan. Till sist hittade mamman honom. Han hade somnat i stora barnets säng efter att stora barnet varit uppe på toa vid 23-tiden. Stora barnet hade haft svårt att komma till ro efteråt och pappan som var trött somnade troligen före barnet. Mamman väckte pappan som släpade sig ur stora barnets säng och in i sängkammaren. När de till slut somnat tyckte minsta barnet att det var morgon och trippade glatt in till mamma för att se om hon var vaken. Mamman önskade att hon inte var det men vem kan motstå ett nyvaket litet barn som bara vill gosa. Inte mamman i alla fall.

Jag hade två krävande möten under onsdagen så för att hålla mig vaken tog jag cykeln till det andra nere i city. Bra beslut, för cykelturen gav nya krafter. Efter det sista mötet dracks det kaffe på ett av stans café tillsammans med en vän. Trevligt att få koppla av och småprata en stund. Cykelturen hem kändes lika skön som den ner till city. Är stolt över att bilen fick stå kvar hemma! Ytterligare en bra prestation av en soffpotatis i förändring...

Höststädning

I den kyliga höstsolen har uteplatsen fått höstskrud. Det har skrubbats, tvättats, sopats och krattats. Sommarleksakerna är undanplockade och utemöblerna färdiga för att bäras in i förrådet. Det kändes så fridfullt att slå sig ner på en av de kvarvarande stolarna och njuta av höstsolen som värmde förvånansvärt mycket trots att det bara är 6 grader ute. En kopp kaffe och en skorpa var aldeles perfekt när arbetet var klart.

Det blir kyligare..

Vintern är i antågande, dagarna blir kyligare och kortare. Men fortfarande lyser solen på oss, och jag njuter! Igår kväll satt jag hemma och pratade hela kvällen med en vän. Med tända ljus, en kopp te och lite vin satt vi uppkrupna i var sin soffa och pratade om livet, om studietiden, barnen och männen i våra liv. Även om vi varit ifrån varandra i några år känns det vant och lättsamt att umgås.

Dagens största projekt var en cykeltur till stans köpcentrum, en längre sträcka än jag cyklat på flera år faktiskt. Om inte en av mina goda vänner ringt och frågat om jag skulle följa med och handla lite hade jag troligen inte kommit iväg på någon längre tur idag. Men nu efteråt känns det jätteskönt. Hade ett visst (läs ganska stort) motstånd innan jag gav mig iväg. Det gällde inte turen dit, för den kändes inte som ett problem. Men vägen hem är "lång" och består mest av sega uppförsbackar. Lät vännen tro att jag skulle möta henne med bilen (i fall jag skulle banga ur) och förberedde maken på att han kanske fick hämta mig om jag kroknade på vägen hem. Men jag kom både dit och hem! *stolt* Det verkar kanske märkligt att vara stolt över att cykla 7-8 km, men för mig är det något av en prestation. Jag har varit så orörlig i aldeles för många år och har faktiskt inte trott mig själv om att klara det. Men det gör jag, så det så!

När jag väl kom hem igen hade jag ångan uppe och tryckte raskt ner flera hundra lökar i rabatterna. Ser fram mot våren när vi får njuta av snödroppar, krokusar, narcisser, tulpaner och anemoner i allsköns färger! Stora barnet hjälpte till men var mest intresserad av att samla på de vackra bilderna som satt på lök-påsarna.

Efter att lökarna var planterade grillade vi fläskkotletter, troligen sista gången för säsongen. Grillat är så gott, förstår inte varför vi grillat så lite den gångna sommaren. När jag tänker efter så ska kanske grillen få stå kvar ute fram till den första snön kommer, vi hinner nog grilla ett par gånger till!

Fredag igen..

Så var det fredag igen, härligt. Även om maken jobbar till kl. 22 känns det skönt att vi har två lediga dagar framför oss.

Så hur gick det med förra veckans sovmorgons-projekt kan man undra? Familjen FICK sovmorgon, JIPPIE!!! En hel timma.. ända till kvart i sju. Inte mycket att hänga i granen men man får väl vara glad för det lilla.

Mamman, pappan och minstingen ska passa på att ha en mysförmiddag när stora barnet avlämnats i skolan. Pappan börjar ju kl. 13 så något kul ska kunna göras. Vad det blir vet är än så länge inte ens en plan. Men det kommer..

Det som ligger framför innan dess är: tjata lite på stora barnet om att bli färdig på toa, föna håret, tjata lite till på stora barnet om att klä på sig, ta på strumpor, tjata lite till om att stora barnet måste bli färdigt, påminna om frukt, påminna om att lägga frukten i väskan och inte bara dansa runt med den i hela hemmet, påminna om att det krävs jacka nu när det är lite kallare, bara tröjan funkar inte idag heller, påminna om vantar, kanske mössa, cykelhjälmen, o glöm inte skolväskan. SEN är stora barnet förhoppningsvis på väg ut genom dörren.

Vissa dagar försöker mamman att inte tjata och påminna om allt, men då står barnet vid cykeln utan jacka, utan väska, utan cykelhjälm, utan frukt o förmodligen utan strumpor. Är då klockan 8 kommer barnet för sent till skolan och får kvarsittning. Vad ska en mamma göra? :) Mammans älskade stora barn tillhör de tankspriddas skara och det är bara att finna sig i det.. och påminna!

Underbar inledning på helgen..

Familjen har haft en fin dag, inte gjort något speciellt utan bara njutit av att det varit fredag. En dag utan möten, besök eller andra inbokade grejer. Barnen lekte medan föräldrarna njöt av en eftermiddag utan måsten. Hela familjen åt en god middag tillsammans och föräldrarna beslutade sig för att låta barnen vara vakna länge i hopp om att få sova åtminstone en timma längre nästa dag. Kvart i sex är ju ingen hit när det är lördag. Och eftersom de ljuvliga barnen inte vaknat senare än så hela den här veckan kändes risken för att det skulle bli likadant imorgon överhängande. Framtiden lär visa om föräldrarnas knep lyckades eller om familjen imorgon har två mycket trötta och griniga barn...

Efter middagen borstades det tänder och därefter kröp barnen upp i soffan hos mamman för att lyssna till några sagor ur den nyinköpta boken, Sagor om hösten. En mysig stund med gosiga barn, en flaska välling och en nöjd mamma. Efter någon halvtimmas sagoläsande tittade familjen på Idol, och minstingen sa sig "illa honom" om Sebastian, ett mycket gott betyg. Stora barnet tyckte bäst om tjejen med det rosa håret.

När Idol var slut fick minstingen krypa upp i pappans famn i ena soffan och komma till ro. Den stora juvelen kurade ihop sig hos mamman och somnade snart. De är så underbara att mamman kan få tårar i ögonen. Hon minns knappt hur livet var innan de fanns i familjen. Var det ett liv?

Imorgon ger sig familjen troligen iväg på utflykt om inget oförutsett inträffar. Det är dags för den årliga fotosessionen i den vackra höstprakten.

Har nått ett delmål *nöjd*

Känns så himla bra! Har varit så duktig och lyckats bli av med mer än 10 kg av min övervikt. Jag har mycket kvar, men har som ett av mina mål satt upp -10 kg på 10 veckor. Jag nådde mitt mål på 7 veckor! Mitt nya mål är att kliva ner ytterligare 8 steg på kilo-trappan de närmaste 10 veckorna. Då är vi framme vid jul, och det är läge för att göra en ny och kanske något kortsiktigare delmålsplanering.

Under de här 7 veckorna har jag uppnåt flera andra mindre delmål. Bl.a. kan jag återigen få på mig mina vigselringar, jag har gått ner åtminstone en storlek i kläder och cyklar 1½ gång så långt mot vad jag gjorde för 7 veckor sedan på de 30 minuter jag är ute och trampar. Särskilt det sista är jag stolt över, min kondition har förbättrats väsentligt och från att ha varit värsta sortens soffpotatis tycker jag nu att det är ganska roligt att ge mig ut och känner mig inte färdig med en dag om jag inte rört åtminstone lite extra.

Jag har firat min delmålsseger genom att köpa ett nytt ansiktsvårdsset. Luktar gott och känns lite lyxigt!

Ingen idé att förvänta sig tacksamhet..

Sydde nya gardiner åt minstingen idag. Inte ha den dine, annan dine stans? blev responsen (dvs "vill inte ha de där gardinerna, var är de andra gardinerna någonstans"). I tvätten, förklarade mamman. Minstingen suckade tungt, drog lite i de nya gardinerna och lämnade rummet. Tacksamt pyssel :)

Stora barnet fixade håret på mamman. Det tog lång tid, och varenda hårspänne, klämma och hårsnodd som fanns i burken tog slut. NU MAMMA, skynda dig och titta i spegeln nu får du se vad fin du blev!! jublar stora barnet. Mamman reser snällt på sig och huvudet får slagsida, ett sextiotal hårattrialjer, varav 5 riktigt stora klämmor, är klädsamt placerade på den högra sida av mammans huvud. På vägen mot badrummet och speglarna passerar mamman ytterdörren och den alltid lika humoristiska pappan undrade om han skulle passa på att öppna dörren så att alla utanför kunde få se hur fin mamman blivit. Stora barnet tyckte att det var en superbra idé.

OKTOBER

Idag är det den första oktober. Bara tre månader kvar av 2005. Knappt man kan tro att det är sant.

Den här morgonen hade mammans små den vänligheten att väcka henne redan klockan 5. Då kom nämligen en halvsovande liten gullunge och sa: mamma, med en trött röst. Mamman sträckte ut armarna och sa: kom! och lyfte upp barnet. KISSEBLÖTT! Väckte genast pappan som fick ta över det blöta barnet och gå ut på toaletten för att byta blöja medan mamman hämtade en torr pyjamas i garderoben. Väl tillbaka i sängen slocknar pappan bums (lyckos!) medan mamman hålls vaken av det lilla barnet som har svårt att komma till ro igen. Efter en timmas vändande och vridande viskar barnet: mamma, lälle? Så mamman väcker pappan igen, och säger: välling.. Pappan reser sig med en suck och går ut i köket och fixar en flaska välling. Han är lite trött på att bli väckt om och om igen men vet att om mamman skulle gå ut och göra välling skulle det lilla lugna barnet förvandlas till ett skrikande monster. Mamman kliver inte ur sängen ostraffat.

Ytterligare en timma går innan barnet äntligen somnar. Men då har det stora barnet redan vaknat för länge sedan. Ligger i sängen brevid mammas och pappas (kom dit redan strax innan två) och vänder och vrider och suckar, allt för att mamman och pappan ska förstå att även stora barnet faktsikt är VAKET! Pappan sover igen så han hör inget. Mamman hyschar lite på det stora barnet, vill ju inte att det lilla ska vakna igen. Jag går väl in i min egen säng igen då, muttrar det stora barnet. Några minuter senare ger mamman upp drömmen om sovmorgon och går ut i soffan och bloggar. Kanske kan mamman sova en kvart sedan när pappan och barnen är ute i lekparken framåt tio eller så?